Jag är vad jag är utan dig.
Under, ett under, som ringar i ett glas växer förståndet på ytan.
Åter här, åter där, där jag lovade att aldrig åter stå.
Ge mig nuet, ge mig tiden. Tillåt mig att återgå.
Hur kom jag dit. Hur kom du hit. Och säg mig vart bör man gå.
Som fjäderlätta dunbolser över öppet hav vandrar jag bortom förstånd.
Låt stunden rycka ett hår från mitt huvud.
Låt sekunden få den att förgå.Få mig att förstå.
Att inget är förändrat.
Titta inte bort.
Att Aldrig, aldrig, aldrig.
Förlåt Mig, förlåt Dig, förlåt dem för Oss.
Förlitan, för att sanningen måste stanna.
Förlåt Dig, förgå dig, förstå dig.
Jag är vad jag är pågrund av dig.
- i
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar